Hopp til innhald

Lesjaskog stasjon

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Lesjaskog stasjon


Frå Lesjaskog: Stasjonsbygninga sjåast litt til høgre for midten.

Stasjonsområde
Stad Lesjaskog i Lesja kommune
Distanse 390,73 km frå Oslo sentralstasjon
Høgd 615,3 moh.
Opna 19. november 1921
Nedlagd 27. mai 1990
Arkitekt Jernbanens Arkitektkontor ved Gudmund Hoel og Bjarne Friis Baastad
Linjer og rutedrift
Linje(r) Raumabana
Overgang
Kart
Lesjaskog stasjon

Lesjaskog stasjon var ein jernbanestasjonRaumabana. Stasjonen opna i 1921, mista persontrafikken i 1988 og vart formelt nedlagd i 1990. Lesjaskog er ei grend i Lesja kommune, om lag 45 kilometer nordvest for Dombås.

Lesjaskog var stasjon inntil Raumabana sto ferdig til Åndalsnes i 1924, men vart deretter degradert til stoppestad med billetsal og ekspedering av gods, men utan togkryssingar. Stasjonen vart ubemanna i 1964 og var ubetent stoppestad fram til 1983. Fram til nedlegginga var Lesjaskog ein haldeplass kor toget berre stansa viss det var passasjerar.

Kryssingsspor og sløyfespor

[endre | endre wikiteksten]

Lesjaskog hadde frå opninga eit 250 meter langt kryssingsspor og et 75 meter langt sløyfespor med godsrampe.[1] Kryssingssporet vart fjerna før 1960 og sløyfesporet etter 1980. Trass i at stasjonen var ubemanna, var det mogleg å senda vognlastar til og frå Lesjaskog til ut på 1980-talet.

Lesjaskog var ein liten stoppestad som aldri fikk stasjonsmeister, men som var betent med ekspeditriser og bestyrare:[2]

  • Signe Marie Koppang, f. 1904, ekspeditrise frå 30.11.1924 til 14.10.1927
  • Arvid Syversen, f. 1898, bestyrar frå 13.2.1928 til 10.5.1929
  • Leif Alf Østby, f. 1895, bestyrar frå 10.5.1929

Stasjonsbygninga

[endre | endre wikiteksten]

Lesjaskog hadde ei stasjonsbygning av "type for Raumabanen", teikna av Jernbanens arkitektkontor ved Gudmund Hoel og Bjarne Friis Baastad. Bygninga vart reist mellom 1918 og 1921, kravde 26 456 arbeidstimar og kosta 111 259 kroner, medan heile stasjonsanlegget kosta 275 025 kroner.[3]

Lesjaskog var lik fleire andre stasjonar langs bana som til dømes Bottheim, Verma og Marstein. Ho var reist i lafta tømmer og kledd med liggjande trepanel og ståande vekselpanel i gavlane. Venteromsdøra og gavlvindauga var ramma inn av ornament i nyrokokko. Bygninga hadde saltak tekt med skifer. I fyrste etasje var det ekspedisjonsrom, telegrafistkontor og venterom. I andre etasje var det tenestebustad med inngang frå baksida. I kjellaren var det rom for brensellagring, matlagring og bryggerhus for klesvask. Framfor ekspedisjonsrommet var eit karnapp mot plattforma med plass for innvendig stillverk. Godshuset var i ei einetasjes sidefløy med port ut til plattforma. Stasjonen fekk innvendige klosett i 1960, men privétbygninga blei ikkje riven.

På stasjonsområdet fans òg ei privetbygning og eit vedskjul. NSB bygningsregistrering i 1981 fann stasjonsbygninga av middels verneverdi og i god stand.[4]

Grunna vegbygging vart bygningane på stasjonen rivne i 1989. Romsdalsvegen, Europaveg 136, går nå over storparten av det tidlegare stasjonsområdet.

Lesjaskog postopneri

[endre | endre wikiteksten]

Stasjonen var postopneri frå 1928.[5] Etter at stasjonen vart ubemanna i 1964 overtok Postverket ekspedisjonsrommet som postkontor. Rundt 1980 vart venterommet innreidd som kvilerom for baneavdelinga, medan passasjerane fekk nytt venterom i det tidlegare godshuset.

Bibliografi

[endre | endre wikiteksten]

Bakgrunnsstoff

[endre | endre wikiteksten]